HannaSofie Pedersen, chef för strategisk klimatanpassning på Statens geotekniska institut (SGI).
Åtta kommuner i Värmland medverkar i ett projekt för att utveckla arbetet med klimatanpassning.
– Målet är att metodiken i detta projekt ska spridas till övriga utpekade riskområden i Sverige, säger HannaSofie Pedersen på SGI.
Statens geotekniska institut genomför en förstudie i riskområdet Norra Vänerområdet.
– Det är viktigt att höja kunskapsnivån hos kommuner och andra som arbetar med ras- och skredfrågor. Tidiga klimatanpassningsåtgärder är samhällsekonomiskt lönsamma, därför vill vi undersöka hur vi kan anpassa åtgärder för olika riskområden och få samverkan över kommungränser. Vänerprojektet har mötts av ett väldigt stort engagemang, berättar HannaSofie.
Skräddarsydd klimatanpassning
I Norra Vänerområdet ingår följande kommuner; Hagfors, Sunne, Munkfors, Forshaga, Kil, Karlstad, Grums och Hammarö. Tillsammans med länsstyrelsen är de viktiga samarbetsparter i detta projekt.
– Fokus i förstudien är att försöka hitta en ny metodik och nya angreppssätt för att skräddarsy klimatanpassningsarbetet med utgångspunkt från platsen och de som bor och verkar där, säger HannaSofie.
–Vi tror att platsspecifik kunskap och ökad medvetenhet hos medborgare kan vara till hjälp för att hitta lösningar i samarbete med myndigheter. Här vill vi nu ta reda på hur medvetna medborgarna är om risker, om man är orolig, om det finns klimatanpassning, skredsäkringsåtgärder och beredskap vid framtagning av översiktsplaner.
Stora utmaningar
Varierande geoteknik i olika delar av landet innebär olika utmaningar i form av ras, skred och/eller erosion. Dessutom måste man väga in olika faktorer som SMHI och MSB noga följer, exempelvis påverkan av väderfenomen som stormar, kraftig nederbörd och översvämningar. Stigande havsnivåer och kusterosion bidrar till att delar av stränder försvinner och kan skada viktig infrastruktur såsom va-ledningar, vägar och byggnader och drabbar även turistnäringen.
– Det är komplext att arbeta med detta, eftersom många olika omständigheter kan leda till ras, skred och högre vattennivåer. Det är också svårt att peka ut specifika platser där ras eller skred kommer att inträffa, eller när i tid det kommer att ske. Det handlar mer om att lyfta fram riskområden där hänsyn bör tas till geoteknik vid arbete med detalj- och översiktsplaner och byggprojekt, säger HannaSofie.
Olika problematik
Områden som sticker ut i Sverige är västkusten och Götaälvdalen.
– Där känner vi till att vi har en stabilitetsproblematik genom bland annat förekomsten av lera, och i vissa fall även kvicklera.
– Kvicklera är en saltvattenavsatt lera (tidigare havsbotten), som genom landhöjningen kommit upp i dagen. Genom årtusenden har saltjoner lakats ur leran, som därigenom får sina unika egenskaper. När kvicklera störs, exempelvis genom vibrationer eller mindre skred, övergår den från fast till flytande form. Kvicklera i sig är inte farlig, men har man ett stabilitetsproblem kan förekomst av kvicklera göra att ett mindre skred fortplantar sig och skreden blir väldigt omfattande. När kvicklera övergår till ett flytande tillstånd kan det alltså leda till stora skred, förklarar HannaSofie.
– I västra Skåne, Blekinge och Kalmar län har vi stigande hav och kusterosion att ta hänsyn till. I Jämtlandsfjällen kan det ofta uppstå slamströmmar. I norr och på fjällnivå finns branta raviner där riklig nederbörd kan transportera bort stora jordmassor, sten och träd. Eftersom utmaningarna är så varierande i landet krävs olika sätt att jobba på, säger HannaSofie.
Om kvicklera
Kvicklera förekommer i Skandinavien, Nordamerika och Ryssland där den avsatts i anslutning till de stora inlandsisarna. I stora delar av Västsverige finns områden med kvicklera. Det gäller hela vägen från norra Halland, längs hela Västkusten, Vänernområdet och stora delar av Dalsland och Värmland. Källa: Sveriges geologiska undersökning (SGU)